Ett medborgarinitiativ är ett verktyg inom den finska demokratin som ger medborgarna möjlighet att föreslå lagändringar. Om ett medborgarinitiativ samlar minst 50 000 underskrifter går det vidare till riksdagen för behandling. Medborgarinitiativet kan undertecknas av röstberättigade finländska medborgare. Underskrifterna samlas in via tjänsten Kansalaisaloite.fi, som kräver stark elektronisk identifiering. Identifieringen kan göras med bankkoder, certifikatkort eller mobilcertifikat. Undertecknarens namn visas inte på Kansalaisaloite.fi. Om initiativet når 50 000 underskrifter kommer namnen på undertecknarna att vara offentliga uppgifter som myndigheterna har i sin besittning.

Bakom medborgarinitiativet Initiativ för reglering av försvarsupphandlingar står en grupp finländska medborgare som är oroade över att mänskliga rättigheter och internationella rättsliga aspekter inte beaktas tillräckligt i Finlands försvarsupphandlingar. Vi vill att Finland agerar konsekvent i den internationella politiken som kontrollerar vapen. Finland har där redan varit en aktiv aktör, till exempel i regleringen av vapenexport. Målet är att uppdatera lagstiftningen för att möta moderna etiska och säkerhetspolitiska utmaningar.

Kampanjen som stöder medborgarinitiativet Initiativ för reglering av försvarsupphandlingar kallas “Lag på skarpen/Laki särmään”. Namnet syftar på att uppdatera och skärpa lagstiftningen för att bättre möta utmaningarna i den nuvarande säkerhetspolitiska världssituationen.

Försörjningsberedskap är ett centralt begrepp i Finlands försvarsstrategi. Det innebär att Finland kan säkerställa att försvarssystemen fungerar under alla förhållanden, även under kriser eller krig. Detta kräver att underhåll och tillgång till reservdelar för vapensystemen är garanterade på lång sikt, ofta i årtionden. Om inköpslandet är inblandat i långvariga konflikter, bryter mot mänskliga rättigheter eller internationell rätt, kan det utsättas för internationella sanktioner, såsom importförbud. Detta skulle kunna hindra leveransen av reservdelar och underhållsmaterial och därmed äventyra Finlands försörjningsberedskap.

God praxis är riktlinjer som är separata från lagen. I initiativet föreslås inte att dessa ska definieras i lagen, utan att lagen ska innehålla en skyldighet att följa god praxis. Till exempel bör utvärderingen baseras på tillförlitliga och internationellt accepterade källor, såsom FN, Internationella domstolen, Internationella brottmålsdomstolen eller FN:s säkerhetsråds resolutioner. Detta skulle säkerställa att beslutsfattandet beaktar objektiv och internationellt erkänd information, istället för att enbart baseras på enskilda ministeriers bedömningar. Detta skulle ge förutsägbarhet och ansvar i beslutsfattandet och säkerställa att Finland inte ingår samarbete om försvarsupphandling med länder som bryter mot internationell rätt.

Om detta initiativ godkänns, skulle det ålägga finska myndigheter att även bedöma hur mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt förverkligas i inköpslandet vid försvarsupphandlingar. I praktiken skulle detta kunna innebära att Finland inte köper vapen från länder som har begått allvarliga människorättsbrott, såsom krigsförbrytelser eller folkmord. Dessutom skulle riskerna för försörjningsberedskapen minska genom denna bedömning, eftersom Finland inte skulle vara beroende av länder som är eller kan bli föremål för internationella sanktioner. En bättre utvärdering av försvarsupphandlingar skulle stärka Finlands ställning som en etisk aktör i det internationella samfundet och öka konsekvensen i Finlands utrikespolitik. Samtidigt skulle Finlands långvariga linje som förespråkare för internationell rätt och mänskliga rättigheter stödjas.

Finland har undertecknat flera internationella avtal, såsom FN:s vapenhandelsfördrag, vars mål är att förhindra att vapen hamnar i länder där de kan användas för människorättskränkningar, krigsförbrytelser eller folkmord. Som medlem i EU har Finland också förbundit sig till gemensamma regler för vapenhandel, såsom EU-rådets gemensamma ståndpunkt som fastställer principerna för vapenexport. Även om dessa principer redan tillämpas vid vapenexport, tillämpas de för närvarande inte vid vapenimport. Detta initiativ syftar till att säkerställa att Finland följer samma principer även vid vapenimport, så att mänskliga rättigheter och internationell rätt konsekvent beaktas i alla beslut som rör vapenhandel.

Vapenimport är en del av den internationella vapenhandeln, som kan ha betydande effekter på mänskliga rättigheter och konflikter världen över. Om Finland köper vapen från ett land som har begått allvarliga människorättskränkningar eller krigsförbrytelser, kan Finland direkt eller indirekt stödja det landet och förlänga konflikten. Många företag inom försvarsindustrin har nära samarbete med sina länders arméer, och vapnen kan ha testats i konflikter. Att köpa vapen från sådana länder kan dessutom skapa ett beroendeförhållande som försvagar Finlands förmåga att reagera på internationella kränkningar av mänskliga rättigheter och påverkar Finlands profil och utrikespolitiska mål negativt.